N är en high need baby.
N är helt fantastisk, det är inte det, men han skiljer sig från mängden. Han skiljer sig från andra bebisar i sitt beteende. Från början trodde jag att det berodde på att han varit sjuk och kopplade ihop bland annat vagnen med medicin osv. Men när N var ungefär sex månader klarnade allt för mig i och med ett podd-avsnitt om just High need babies. Det känns så skönt att jag insett att jag inte har gjort något annorlunda jämfört med andra föräldrar och att det finns fler bebisar som är som N. När T också lyssnade på podd-avsnittet klarnade det för honom också, han tyckte att det lät som om de pratade om N.
N har sedan han föddes (jag menar efter sjukdomstiden) ALLTID ätit varannan timma, med några få undantag. Han har också sovit väldigt lite om dagarna, typ 20 min här och 20 min där. Helst var jag tvungen att hålla i honom eller ligga brevid honom på soffan för att han ska sova under dagen. I situationer där man träffat andra mammor och de pratat om sina bebisar (som är ungefär lika i ålder) så sover dem några timmar på förmiddagen och några timmar på eftermiddagen och äter med ca fyra timmars mellanrum. Alltså helt annorlunda än med N.
De kriterier som är för Plusbarn/Överlevnadsbarn (eller High need baby som de också kallas) är:
1. Intensiv: Klagar N är det inte bara en begäran, det är ett angeläget krav. Besvaras ej detta krav inom rimlig tid (typ 30 sek) så blir det högljutt klagande. Dessa barn lägger mer energi i allt de gör. De gråter högljutt, skrattar, äter med god aptit, och protestera mer kraftfullt om deras behov inte tillgodoses till deras belåtenhet. Eftersom de känner så djupt, reagerar de mer kraftfullt om sina känslor störs. "Om jag inte mata honom så fort han vill, faller han isär" är en vanlig förklaring från mor till ett plusbarn. Samma är det såklart med N. Men jag har hittat en strategi. Eftersom N alltid har ätit med typ två timmars mellanrum så erbjuder jag honom mat när det gått två timmar för att undvika denna känslostorm.
2. Hyperaktiv. N vill byta aktivitet väääldigt ofta. Han kan sitta i gå-stolen ett tag (allt mellan 30s-20min) sedan klagar han högljutt. Samma gäller baby-gymmet. Men dock att ligga på mage på golvet och ha några leksaker eller annat att pilla med fungerar högst i fem minuter. Ännu värre var det när han var mindre, han kunde knappt vara själv alls och sysselsätta sig, vi fick guppa och bära honom för det mesta.
3. Dränerande. HNB (High need babies) tar mycket energi från sina föräldrar och särskilt under den första tiden på olika sätt. N hade t.ex. väldigt svårt att sova i början, inte på nätterna dock, men på dagarna. Han kunde bara sova i famnen om man guppade eller gungade honom till sömns. Så fort man la ner honom vaknade han. N är också väldigt ofta missnöjd. Han vill inte sitta i famnen, han vill inte sitta själv, han vill inte ha den leksaken, han vill ha den andra, han vill äta och så vill han inte äta.. osv.
4. Äter ofta. Nähå?! Jo, jämt. Men det är också mysigt. Om det något jag kommit till insikt med så är det att "TA VARA PÅ DET" under den här tiden. Låter klyschigt, men ack så befriande när man bestämt sig för det. För att förtydlga, jag tar vara på tiden med N nu. Han behöver mig och min närhet jättemycket nu och jag finner ro i det och bara njuter av det. Jag har slutat tänka på allt annat jag hade kunnat göra om N var ett "normalt" barn.
5. Krävande. Plusbarns behov är superstarka. Dessa barn har en tendens att förmedla en känsla av brådska i sina signaler. De tycker inte om att vänta och kan oftast INTE acceptera andra alternativ.
Om barnet känner att hon kan lita på sina vårdgivare, kommer hon så småningom lära sig att göra sina krav på ett mer socialt acceptabelt sätt, snarare än vilt överväldigande hela omvårdnad miljön. Med föräldrar som både svarar på ett klokt sätt kan barnet kanalisera sina krav, det kommer i sin tur led till att plusbarnet utvecklas till en person med beslutsamhet, en som kommer att kämpa för sina rättigheter.
6. Vaknar ofta.
Som jag skrivit tidigare i inlägget. N sover bara korta stunder på dagen. Typ 20 min och allra högst en timma. I undantagsfall har han sovit längre i vagnen men har då alltid fått feber när han vaknat... Nätterna har varit ganska bra hela tiden, han har alltid vaknat minst två gånger under natten men somnar om direkt han får ett bröst i munnen. Nu är vi dock inne i en sämre period och han vaknar OFTA, 4-5-6 ggr på en natt.
7. Ofta missnöjd. Japp, det klagas en hel del här hemma. Jag tror ibland att N skulle vilja byta bort sin mamma till en bättre! MEN det här klagandet kommer lite i vågor och jag upplever att det har blivit bättre. Jag tror det är för att jag skiter i hur det "ska" vara och hur andra bebisar fungerar. Jag vet hur N fungerar och vad han behöver, mer intensivt än för andra.
8. Oförutsägbar.
En sak som dock (nästan) ALLTID fungerat i kritiska situationer är att lägga N på skötbordet. Där är han alltid glad. Annars så är det precis så oförutsägbart, mindre nu när han är större och man vet (för det mesta) vad han vill, men det som funkade igår funkar inte idag, osv.
9. Känslig. N är känslig. Känslig på olika sätt. Han är ofta ängslig och kan bli ledsen när vi träffar människor som han inte träffat så mkt förut. N kan bli väldigt ledsen helt plötsligt och "hakar upp sig" (som jag kallar det) och då måste man bryta det där gråtet på nått vis, typ sjunga Babblarna, göra pruttljud mm. Lättväckt hör också till denna kategori. De flesta spädbarn sover fastän du fortsätter med ett vanligt familijeliv medan N vaknar för minsta lilla ljud. N är också vääääldigt mammig och har varit det sedan han var pytteliten och Tobbe har spenderat MYCKET tid med N.
10. Det går inte att lägga ner barnet.
Japp. Så har det varit och är ganska ofta fortfarande.
11.Svårt att koppla av. Not a self-soother. Han kan aldrig somna bara av sig själv sådär, typ som andra bebisar i babygymet eller i babysittern eller nått annat. Han kan bara sova om man söver honom tätt intill. Sedan får man smyga iväg som om han vore en dynamit och som att jag vore värsta Ninjan. Kliva upp utan att röra i hans täcke, trycka på madrassen så den börjar luta och det värsta av allt som är absolut förbjudet är hosta eller gäspa. Om jag gäspar vaknar N ALLTID. Plusbarn vill inte ha attribut som nappar eller babyvakter som spelar lugnande melodier, plusbarn behöver sin anknytningsperson för att bli lugn och falla in i drömmarnas värld. Det kommer sedan att bli till en fördel. Barnet kommer att få ett bättre grepp om mellanmänskliga relationer. Precis så är N. Nappen duger nästan aldrig. Han kan ha den ibland och bara om han är trött, typ när vi åker bil och han redan är sömning, då vill han ha den. Annars i fullt vaket tillstånd blir han GALEN om man försöker ge honom den. Det är ju i och för sig bra, vi kommer inte ha några problem med att sluta med nappen.
12. Separationskänslig. Vi ser det som att mamman är en egen person och bebisen en egen person men spädbarn kan inte se det på det sättet. I deras sinnen, är mor en del av sig själva, och de är en del av mor. Mor och barn är ett, ett komplett paket. Dessa barn känner sig känner ett med mor; de känner sig orolig och rädd när inte mamma är med. Vuxna dubbar detta helt normala beteende som "separationsångest." I verkligheten, är dessa känslor normala känslor inuti en liten person som vet att han behöver närvaron av sin mamma för att trivas och känna sig fullständig. Etiketter som "rädsla för främlingar" eller "separationsångest" är vuxen jargong, vilket avspeglar våra förväntningar på hur vi vill barn att agera för vår egen bekvämlighet, inte hur barn egentligen är, eller vad de verkligen behöver. N är verkligen separatioinskänslig. Särskilt från mig såklart. Han tittar efter mig när jag går iväg fastän han är med den bästa pappan i världen. N kan nöja sig med pappa, om han sover för natten och vaknar och jag är ute hos hästarna så T ska söva om och trösta honom eskalerar det fort och N blir heeeeelt hysterisk och det går inte över. Det blir värre och värre tills jag kommer in igen och tar honom, då blir han helt tyst, nöjd och trygg och somnar. Det är frusterande för oss båda, N är trygg med T i alla situationer men kräver sin mamma.
Kriterierna har jag tagit från denna sidan http://www.askdrsears.com/topics/health-concerns/fussy-baby/high-need-baby/12-features-high-need-baby men jag har översatt de till svenska och tolkat dem och gjort dem till mina egna och skrivit i relation till hur vår vardag fungerar med lilla N. "Normala" bebisar också kan ha perioder där nån eller några av dessa kriterier innefattas, men för oss uppfyller vi alla kriterierna samtidigt.
Förutom det sagt så vill jag verkligen säga att N är en fantastisk individ som vi älskar så högt att vi inte ens trodde det var möjligt. Trots att N inte är som "alla andra" bebisar skulle jag aldrig för mitt liv vilja byta bort honom mot en "normal" bebis. N är den perfekta bebisen för oss och för mig.
Jag är också så himla stolt för att vi kan ge N det han behöver och precis på det sättet han gör. Jag tror inerligt att vi är de bästa föräldrarna för N och att han är den bästa lilla bebisen för oss. N är bara 8 månader men han har redan lärt mig så mycket om mig själv, om omgivningen och spädbarn.
Tack! Känns skönt att de inte bara är mitt barn som är så!