Allt började med natten till idag. Vi sov sjukt oroligt, både N och jag. Vi vaknade tusenmiljoner gånger men somnade om fort. Tackolov.
Vi försökte ta sovmorgon. N sov trots att Tobbes väckare ringde tre gånger (Tobbe snozar alltid). Jag var strategisk och tänkte att jag skickar ett meddelande till Tobbe att "jag och N fixar hästarna själva, du kan fara" då får vi garanterat sova vidare och det skulle bli min FÖRSTA sovmorgon sen N föddes! Jag kände lyckan. Den varade dock i två minuter när T kom upp ialla fall och knuffade i mig att jag var tvungen att vakna. Han hade såklart inte sett mitt sms. I samma veva kom hund-flocken rusandes upp för trappen och in i sovrummet som värsta elefanthjorden. Japp. Det var den sovmorgonen. N vaknade.
Sedan fortskred förmiddagen utan några som helst problem.. not. När T åkt på jobbet och jag och N käkat frukost satte jag N i sin gå-stol så att jag kunde byta Sallys bandage (det ska göras en gång om dagen). I en jädrans stress fick jag byta då mr. Gnällspik skriker och klagar under hela tiden jag bryr mig om Sally. Svetten rinner i pannan, men jag är snabb som tusan och bra blir det. Jag räddar gnällspiken från den där absolut supertråkiga gå-stolen. Vi leker lite på golvet, kramas, tränar på att stå/gå mm. Mr gnällspik finns fortfarande där och det klagas och klagas. Då provar jag att söva N på soffan. Gick inte. Leker en stund till, N gnäller. Provar söva. Gick inte.
Byter blöja, grejar, leker, gnäller. Tillslut orkade min hjärna inte ta emot mer gnäll. Sista hoppet var barnvagnen.
Ut i snö-storm med gnällspiken i barnvagnen, promenerar i 45 min. Gnällspiken sover. Halleluja!
Kommer in genom dörren. Sally har bitit på bandaget som jag nyss bytt och slitit i det så att det skjutsat ner. Aaaarghh. Byter bandage på Sally ytterligare en gång och håller förmaningstal att hon ska ge fan i bandaget!!
Sen har dagen flytit på lite bättre.
