Kajsa

Först tycker jag att det är så himla mycket prat om hur bra det är att amma, det förstår jag absolut att det är. Det finns bra alternativ till bröstmjölk idag, så kan man inte amma ska man inte känna skuld för det. 

Amningen har (nästan) hela tiden gått hur enkelt som helst med N. Aldrig något tjorv vid bröstet, alltid tagit ett bra grepp och sugit bra. Vi har varit ett bra team när det kommer till amning. När jag har tänkt på att jag snart ska sluta amma så blir jag lite ledsen. Det har varit så fina mysiga stunder för oss med amning. Jag har nästan aldrig pumpat ut heller för att ge i flaska utan jag har velat amma som vanligt, alltid. Det har funkat bäst för oss. Dock har ju N ända sedan han föddes ammat väldigt ofta, det har alltid max gått två timmar mellan gångerna vi ammar. 

Nu känner jag att denna amnings-era börjar gå mot sitt slut och nu känns det faktiskt ganska skönt. Dock tar vi det ganska lugnt och fasar ut amningen vääääldigt sakta... 

Ammas rekommenderas upp till barnet är 1 år och delamning upp till 2 år. Vi satsar på att avsluta denna era när N fyller 1. 

Jag tycker ofta att allt detta med mat till små bebisar är en hetsig diskussion. Först ska man skynda sig och ge barnet vanlig gröt typ vid 4 månader, gärna en hel portion, då är man duktig tycker allmänheten (andra mammor). OBS! Jag generaliserar här! Sedan ska det där med mat snabbt öka. N började med SMAK-portioner när han var 6 månader och kunde sitta vid bordet. Jag tyckte att det kändes sjukt konstigt att ge mat när N inte ens kunde sitta upp. Därför avvaktade jag med det, det kändes mest naturligt. Nu äter N frukost, lunch, middag, kvällsfika och ammas på "mellanmålen". Då har jag mött reaktioner på "ammar du ÄN?" Som att det vore världslångtid att amma i 8 månader... Jag vet inte. Jag tänker på det här citatet ofta "Food before one is just for fun". Däremot så tycker jag att det är väldigt bra att introducera mat, så han lär sig tugga och smälta maten han får. Dessutom är N väldigt intresserad och blir galen om vi äter nått som han inte får smaka. Det är ju också ganska trevligt att han sitter med oss vid bordet och äter samtidigt som oss, jag tänker att han då lär sig hur måltider fungerar och har det inbyggt när han blir större. Det här med att N är sååå himla gammal (8 månader) och ammas fortfarande gör att jag begränsar oss. Jag begränsar oss på det sätter att jag inte längre vill amma offentligt, vilket jag gjort hela tiden tidigare och tyckt att det varit så himla naturligt. Jag tycker fortfarande att det känns väldigt naturligt att amma, men jag blir påverkad av vad allmänheten tycker! Oh jag hatar att jag låter mig påverkas! 

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med detta men såhär går mina tankar.